Hur man driver ett Hunddagis & Hundpensionat

ATT VARA ARBETSGIVARE

Och jobba med personer som har en diagnos/funktionshinder

Jag har haft företaget i 3 år och kan säga att det svåraste är inte att driva företaget. Det svåraste är att hitta bra personal.

Tyvärr är denna bransch ingen guldgruva som många tror, oj du har 30 hundar du måste tjäna massor nej tyvärr det mesta går faktiskt till alla utgifter och räkningar, och oftast är det så att jag knappt har kvar något själv, och för detta får jag oftast jobba 16 timmar om dagen.

Så vart hittar man bra personal, hur vet man att personalen är bra, många frågor som idag är jätte svåra att svara på.

En sak som jag vill att ni verkligen tänker på, som är enormt viktigt. Om ni tar in en person med ett funktionshinder så det jätte viktigt att ni verkligen har går igenom vad den personen klarar av att göra och inte göra på eran arbetsplats. Jag är jätte trött på arbetsgivare som utnyttjar dessa personer som redan har det svårt att komma ut på arbetsmarknaden.

När jag startade så var det inte tänkt att jag skulle jobba med funktionshindrade, men fick in olika funktionshindrade praktikanter och när jag fick se hur våra hundar blev en hjälp för dessa människor så gjorde detta mig väldigt glad. Och jag kände att detta är något jag måste utveckla och jobba vidare med, då jag är undersköterska i grunden och jobbat mycket med olika människor så kändes detta extra viktigt för mig. Då min dröm inte bara varit att få jobba med hundar, utan även hjälpa människor på olika sätt.

Så känner du att du har ett hjärta som vill hjälpa andra så gör det, annars snälla låt bli dessa människor. Du som arbetsgivare tar på dig ett enormt stort ansvar och klarar du inte detta så är det bättre att du låter bli.

Jag har haft många anställda med olika funktionshinder allt från ADHD till Asberger, biopolär och social fobi, olika depressioner. Vissa av dessa personer har bara utnyttjat sin diagnos för att få som dom vill, medans vissa verkligen kämpat för att bli bättre och verkligen försökt komma någonstans. Och detta är väldigt svårt att veta som arbetsgivare, jag har lärt mig mycket under dessa år, och det är inte så lätt som man tror att jobba med dessa människor. Man måste ligga steget före dom hela tiden och vägleda dom, men det är inte alla som vill ha denna hjälp vilket gör det väldigt svårt för oss som arbetsgivare.

Det som varit det svåraste för mig är kontakten med arbetsförmedlingen, då många arbetsgivare utnyttjar dessa människor så drar folk tyvärr alla över samma kam, och många arbetsförmedlare har trott samma om mig, vilket jag förstår men det är fel att tänka så. Här försöker jag verkligen hjälpa människor och får bara skit för det, börjar ärligt talat tröttna på detta samhälle och hur människor behandlar varann.

PRAKTIKANTER & ARBETSTRÄNING

Jag jobbar med många olika praktikanter idag, samarbetar med bla med djurgymnasiet och många andra olika skolor. För att jag tycker dessa människor har lika mycket rätt som alla andra att få komma ut och prova på hur det är på ett hunddagis och se hur detta ska drivas på rätt sätt till skillnad från andra hunddagis som bara tänker på pengar och sig själva. Och jag ska tala om för er att ta in praktikanter är inte lätt, det är snarare mycket mera jobb, så ni som tror och tycker att praktikanter underlättar på en arbetsplats har SÅ FEL.  

Att ha praktikanter handlar inte om att det ska vara en hjälp för företaget vilket många har svårt att fatta idag tydligen, och detta gör mig riktigt förbannad. När jag tar in praktikanter så går jag med bredvid på varje promenad, utan hund för att kunna rycka in om det skulle behövas, samt kunna ge dom det stöd dom behöver. Tror inte många arbetsgivare/chefer gör detta med sina praktikanter. Visste har det förekommit att jag inte alltid kunnat följa med, men då har jag gett det ansvaret till en av mina anställda.

Jag har kämpat så mycket med detta och fått mest skit för mina insatser, men även mycket positiv kritik, vilket gjort att jag orkat fortsätta kämpa.

Jag skriver detta då jag i veckan fick en nära döden upplevelse, åkte in på akuten för jag trodde jag hade fått en blodpropp pga all stress som jag haft under dessa 3 år. Som tur var det inget men tillräckligt för att jag skulle inse att livet är för kort. Och man ska verkligen ta vara på allt man har i livet.

Därför tänker jag inte låta människor få trycka ner mig eller det fina företag jag byggt upp för att hjälpa andra, vill man vara sur och bitter på livet så visst, men inte på min arbetsplats.

Må gott alla och ta hand om varann för livet är verkligen för kort för att tjafsa som småsaker.

Anna Megger Lyckliga Tassar Hunddagis & Hundpensionat